Hotta

..trött, sleten, ont i kroppen, ingen ork och bara allmänt ledsen och orolig. Ja, så är min vardag nu för tiden. Känns som jag kämpar helt ensam med allt, speciellt vad gäller ekonomin och kärlek, vilka är de största ämnen som finns i livet. Jag säger inte att jag är "sjuk" för att jag är gravid, men som sagt så är jag gravid i 31:e veckan och jag försöker att göra allt för att jobba och för att få ekonomin att gå ihop, medans min sambo lever livet som arbetslös och inte som arbetssökande..Han lever dessutom nästan som om han vore singel =( och eftersom han är arbetslös och spenderar de få pengar vi har på sin hobby (bilar) och inte kämpar för att få något jobb så får ju jag ligga i så gott jag kan, och det tar ta mig fan på mina krafter, både fysiskt och psykiskt. Jag menar inte att han inte får ha en hobby, men jag tycker att det måste finnas en gräns. Vi måste ju kunna leva själva först, sedan kan han få ägna de sista slantarna till sin hobby (om det nu blir något över vill säga). De pengar jag kan skrapa ihop, de lägger jag på min familj, dvs betalar räkningarna och se till att det finns mat på bordet för min sambo, Linus och mig själv! Jag unnar mig inte själv något, för det har vi inte råd med, medans min sambo kan unna sig vad han vill för pengar som vi inte har.. Jo det förståss, jag gick till frisören och klippte mig, samt köpte två tröjor för att jag inte längre får plats i mina andra kläder.. Kanske det var en investering jag kunde struntat i? Samtidigt som jag kände att jag faktiskt behövde det, unna mig själv något för en gångs skull..

Är det konstigt att jag blir utmattad? Kanske är de det..?
Hur tungt det än är, så måste jag i alla fall fortsätta att kämpa!